Less less less...........

Gud va less jag är nu.....helt seriöst alltså, jag förstår inte hur människor tänker

Alltså, man kan väl i alla fall försöka visa lite taktkänsla, om man nu absolut måste säga nånting negativt, man behöver ju inte rasa fram som en bulldozer....right??

Tydligen så är sättet jag lever på fel, för att jag inte kommer ut och umgås me massa människor utan jag umgås nästan bara me familjen. Okej, ja skulle gärna träffa lite mer folk än jag gör men det är ju inte så himla lätt när man....för det första är hemma och är föräldraledig, för det andra har 2 små barn varav den ena ska pilla på/undersöka allt (inte kul och hälsa på folk när man inte har tid att sitta still och prata utan måste springa efter odågan hela tiden :P), för det tredje försöker hålla sig till ungefär samma rutiner varje dag för att annars slutar allt i kaos, för det fjärde så är jag inte heller en person som springer på krogen och träffar folk på det sättet (den lusten ha försvunne helt sen Luna kom, eller väntades kan man ju säga).....och för det femte har väldigt svårt att släppa människor inpå livet då jag vet att för eller senare så slutar man ändå av nån anledning umgås, varför ens börja då typ?? (de är faktiskt inget som jag gör medvetet, men däremot så har mitt undermedvetna intalat mig det så länge så dels så har det präntats in i hjärnan på mig och dels så har jag faktiskt blivit medveten om det....det är alltså något jag försöker ändra på)

Helst skulle jag gärna flytta härifrån, men uppenbarligen, enligt vissa människor, så skulle de inte hjälpa. Men helt seriöst, det är väl klart att det skulle....då skulle jag ju inte längre ha bara familjen, den skulle vara längre bort, jag skulle kunna lära mig stå på egna ben och förlita mig på mig själv istället som för nu då allt ska passera "familjen" för godkännande först.....(ja, jag vet att det är mitt eget fel men jag har helt enkelt tappat förmågan att ta egna beslut). Jag har tappat mig själv, eller snarare stängt in mig själv. Beror nog på alltför många felakttiga beslut och dåliga upplevelser.....men ändå, varför inte försöka stärka mig istället?

Gud va mycket det blev nu....kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, ja ha ju som ni läst ovan ingen att surra me om sånt så de är väl därför.....jag menar helt seriöst, skulle ja ha de skulle väl denna blogg innte existera för då skulle ja ju få nog me meningsutbyte på så sätt (HA, visst sure)

Men som sagt jag är LESS LESS LESS just för tillfället.....

Btw, idag vände sig Lunis från rygg till mage för första gången.....4,5 månad gammal =)
Typiskt nog så stod ja precis me ryggen emot, så jag missade det...=(

Å Trille och jag har bråkat som attan idag....gud, ja vart helt slut alltså. Men imorn är en ny dag och då kommer vi kanske bättre överens....det är ju mycket åldern, och sen att jag har vare borta, och att lillasyster är ganska krävande (när det gäller uppmärksamhetsbiten alltså).
Det käns nog bättre imorn, hoppas jag =)

Nu är det bara 2 puppisar kvar, Tabris som ska stanna och Bianca som Tessan och Kenneth ska ha.....dom andra for i helgen *snyft*
Lite sorgligt va det ju.....men men, förmodligen blir det väl nån fler kull i framtiden =)

Can you get over someone you have´nt gotten under??

Ja och syster i Sunny Beach

Ja, kan man de? Ja lämnar de öppet för folk att tolka denna mening som man vill.....ja vet ju va ja menar i alla fall eftersom de va ja som "hittade" på den hehe

De är alltså min mening, så nåde den som snor den =P

Men de är i alla fall den frågan som upptar det mesta av min tanketid för tillfället......så nu vet ni de!!!

Tänker fortfarande mycket på Sunny beach och boysen där, gud va ja saknar dom.....önskar de fanns nån som kunde förstå exakt hur de känns och hur de va, syster vet ju faktiskt men hon e ju så långt bort =(

Resan, som ja hade bestämt skulle bli en vändpunkt i mitt liv, gav mig kanske inte exakt de ja trodde men den gav mig annat....som ja inte ens kunnat förreställa mig =)

Den fick mig att verkligen inse att för att förändras till den ja vill vara så måste ja komma ur gamla hjulspår, ja måste ta mig härifrån. För så länge ja bor här kommer ja alltid vara samma person, aldrig utvecklas och bli den jag vet jag är menad att vara.....ni vet, positiv glad sprallig lite småcrazy. Dom som känner mig vet ju att de är sån ja egentligen är....

Och snart ska valparna säljas och flytta till sina nya hem, dom blev tingade rätt fort....enligt vetrinären så va dom alldeles för fina och trevliga för att säljas så billigt men men, hon tyckte vi bara skulle köra på me fler kullar eftersom denna blev så bra =)

Som tur är har mamsen (med familj) bestämmt sig för att behålla min lilla favvis, Tabris =)

Egentligen ville mamma ha Bianca, men eftersom syster Tess med pojkvän paxade henne så blev de Tabbe istället (som var min , Izas och Niklas första val).

Tabris vaktar gården :P

Tabris är den som är mest självständig, går på egna promenader osv

Lilla söta Bianca

Bianca är den som är kaxigast, den som var först ut och upptäckte världen osv

Tessan gnager på allt, en liten skotjuv är hon hehe Och den som är mest utsatt av dom andra (speciellt mamma Troja) tro ja. Plus att hon är en liten rymmare....

Bingo och Tarzan (som kommer få heta (T-) Rex) ha ja svårt å skilja på, även om dom inte alls är speciellt lika....tror Tarzan/Rex är den som är en liten vekling men de kan lika gärna vara tvärtom. Dom är dom största i alla fall......

Syskonen bus, Tessan Bianca & Rex (tror ja)

Nu ha ja inte träffat valparna såååå jättemycket, men detta är så som ja uppfattat dom i alla fall.

Kommer sakna dom ändå!!!!

Å barna är mammatokiga fortfarande, visst de är rätt mysigt och trevligt att vara behövd så mycket, men JA de blir lite irriterande i längden. De går nog över snart och då kommer ja väl sakna de så ja försöker uppskatta och ta vara på det ändå.

Mina små bebisar, ja älskar dom så mycket.

Söt Trille efter rakningen

Träffade lite släkt på midsommar förrsten, va på 50 års kalas hos min pappa. Va ju säkert 10-15 år sen ja träffade en del av dom. Å så förändrade dom va, helt sjukt...ja hoppas de inte dröjer lika länge innan ja träffar dom igen.

Förhoppningsvis så kommer ja mig för att hälsa på dom när ja ha tage körkort...bara bensinpriset kan sjunka lite för som de är nu så skulle ju bilen bara stå och ta upp plats typ =/

Jaja, nu vart de mycket här...men, jaja.....

Home again.....

Ja, det är kul att få vara hemma me Trillen igen för ja ha saknat honom jätemycket......men nej, det är inte kul att ha måstat lämna Sunny beach (med allt vad det innebär) bakom sig.

Gud alltså, vilka härligt underbara människor ja ha träffat där. Ni skull.e aldrig kunna fatta alltså.....snacka om att ja verkligen saknar dom, redan.
Avskedet va hemskt, svåert att hålla tårarna tebax faktiskt =(
Å som tårarna ha fallit efter de, när vi skulle sova (vi for på morgonen så tog hejdå på natten), när flygplanet lyfte, när ja hade kommit hem....ja, litye nu och då kommer tårarna faktiskt, inge kul.

Saknar dom så himla mycket, våra pojkar.....gud va vi hängde där i baren å snackade me dom, riktiga barråttor blev vi =P
Fuck va kul alltså, I had the time of my life.....
Å dom va ju underbara me Luna, verkligen helt underbara. Pano ville kramas och gosa me hon, och behandlade henne som en liten prinsessa och Miro kom me present åt hon och va jättemysig me.....
Men alla älskade Luna, blev typ påhoppad av massa människor som tyckte hon va världens sötaste bebis =)
Haha, klart hon e hon e ju lik mig ju =P
Fanns till och me ett ställe där som hette LUNA PARK, hur coolt är inte det alltså ;)

Hade lite problem me dit (tappat bagage, återkom efter 6 dagar) och hemresan (flyget blev försenat me ca 12 timmar) men förutom de va allt perfekt typ =)

Ska vara lite mer detaljerad lite senare för nu vill Lunis äta och sen ska vi hämta Trille på dagis.