Lite kvällsdepp

Usch, idag när vi skulle gå iväg så ville jag som vanligt få komma iväg hehe
Trille ville ju kolla på alla stenar och ja, allt som va på backen.....å då utspelade sig följande dialog:
Jag- Men kom nu så går vi.
.......
Jag- Ja, men kom nu då. Nu går jag och Luna i alla fall.
Trille: Du lämnar mig alltid mamma, hela tiden

Jaha, va säger man då liksom =(
Ja menar, jag sa glatt att "nej men de gör jag ju inte. Jag skulle aldrig lämna dig, jag säger ju alltid vart jag går....jag vill bara att dus ka skynda dig lite"

Men allvarligt, det känns ju ganska hemskt att han tänkte så......JA, jag är medveten om att en 3-årings uttalanden ganska mkt baserar sig på impulsiva och direkta premisser....men ändå.
Nej, nu blir jag lessen. Gud att man ska vara så känslig hela tiden.....så hård är jag *snyft*

Känns ju jättekul att skicka iväg honom till dagis imorn då. Äsch, vi får se hur det blir. Känns som att den lilla gossen går igenom en rätt känslig fas han också (precis som sin mamma).....höjer man rösten de minsta så gråter han, slår Luna han så gråter han (men de är klart, hon slåss faktiskt hårt....nästan så jag gråter med), när han blir arg och säger "dum-dig mamma"....ja, då gråter han också och blir lessen för de.
Min lilla skrutt!!